Efter en natt med lite stök och skrik ute i korridoren vid 00.30-tiden, kunde vi gå upp och äta frukost vid 8. Vi hade väl egentligen inte planerat att göra någonting i Toronto, utan valde det för att det var på ett rätt lagom avstånd från Montreal. Men nu när vi ändå var här, så bestämde vi oss för att passa på att besöka Hockey Hall of Fame, som låg på tio minuters gångavstånd från hotellet. Mamma stannade på hotellet, medan pappa och lillasyster kryssade genom värme och finansdistriktet för att till slut hitta dit.

Det var rätt mycket tröjor, bilder och saker i olika montrar. Varje dag under 30 dagar har ett av NHLs lag en 'fan day''. Idag var det Philadelphia Flyers dag, vilket betydde att det var rätt orangefärgat och man fick ett samlarkort med en del av en äkta Flyers-matchtröja, som använts i en NHL-match av målvakten Steve Mason.

Pappa försökte sig på en straffläggning mot Henke Lundqvist, men pappa var nog lite ringrostig tyvärr.

Sedan såg vi ju självklart Stanley Cup-bucklan med alla namn ingraverade, vilket jobb! Den stod i ett rum med ett riktigt fint tak och ett valv, där jag antar att bucklan förvaras nattetid, för nu stod den väldigt öppet.

När vi kom tillbaka till hotellet vid 11.00, så bad vi om bilen. Hotellet hade nämligen bilhissar och därför fick man lämna över bil och nycklar till dom, så fick de ta hand om det, men därför var man tvungen att förvarna 30 min innan man skulle ha den.

Sedan checkade vi ut och begav oss mot Niagarafallen. Det tog nog nån timme att köra och väl där fick vi hitta nånstans att parkera och sedan gå mot fallen.

Man kan gå längs med hela Kanadasidan och titta på fallen, som är på USA-sidan. det yr som en vattendimma och ibland kommer det pustar med en vattendusch. Det var inte jättemycket folk, så det gick bra att ta sig fram till räcket för att kolla och fotografera. Vi köpte lite dricka och åt lite medhavda kakor, eftersom vi tänkte att det är bättre att äta när vi kommit över till USA och klockan blev lite mer middagstid. Ett dåligt beslut skulle det visa sig!

När vi sett färdigt på fallen, var det dags för den trevliga gränskontrollen igen. Över Rainbow Bridge med två filer och hur segt som helst.

Tyvärr hamnade vi i den högra filen som också huserade husbilar och bussar, som skulle till en egen fil, dessvärre var det inte jättegott om plats vid deras kontroll, så kön hamnade ju ut på bron och vår fil, vilket gjorde vår fil ungefär fem gånger långsammare än den andra. Till slut kom vi iaf fram till kuren och fick visa upp våra pass. Han skannade dom och ''frågade'; "So you are from Sweden?" "Yes." sa vi och sen frågade om vi hade några varor att förtulla och då sa vi nej, sen fick vi åka. Yihoo, äntligen inne i USA och slipper dessa förbannade långa köerna vid alla gränskontroller.

Nu var klockan 16 och vi låg efter i tidsschemat. Vi hade ungefär 25 mil kvar och vi var ju tvungna att äta också.

Efter en stund insåg vi att vi var på fel väg, fast ändå rätt, så vi fortsatte. Mil efter mil med typiskt amerikanska hus med verandor på framsidan, inga staket och många bilar. Vi trodde att vi rätt snart skulle hitta nånstans att äta, men inte ett enda stort samhälle så långt ögat nådde. Plötsligt kom en stor korsning med trafikljus och visst stod det 'Restaurant' på ett hus där? Jo, vi svängde tillbaka och tänkte att det är bäst att passa på. Klockan var då 19.30 och vi visste att vi hade minst 1,5h att köra. Maten segade med att komma (vi hade ju rätt brått), men var god och efter välbehövliga toabesök var vi på rull igen, mätta och belåtna. 

Vi kör ju efter Google Maps, men bestämde att avvika från den vägen och istället följa den väg vi åkte på. Den är mindre och går genom små byar och lite större städer, men vi ville inte riskera att hamna fel, då vägarna byter nummer och det ibland kan vara svårt att hinna med. Det hade börjat mörkna och vi var rätt slut vid det här laget. Det gick dock bra och smidigt att ta oss till vårt hotell för natten i Syracuse.

Just nu sover mamma och pappa, medan lillasyster försöker se till att bloggen hänger med, det är så svårt att minnas saker i  efterhand.