Så vaknade vi upp sista gången i NY.

Planet skulle inte gå förrän 17.20 från Newark, så det var ingen brådska med frukost. Vi åt i lugn och ro, fixade det sista med packningen och vid 10.30 checkade vi ut och gick upp till Penn station. Vi visste ju inte riktigt nåt när vi bokade hotellet, men det låg verkligen på en strategisk plats. Nära vägen runt Manhattan, nära båtarna vi åkte, nära Times Square och allt runt där och nära tågstationen. Perfekt!

Vi hade köpt biljetter till tåget häromdagen, så vi behövde bara kolla vilket spår den gick ifrån. De verkade dock inte gilla att skriva ut det i god tid, så alla stod och hängde i vänthallen och glodde på monitorerna.

Plötsligt kom det upp "Spår 14" och det var givetvis inte där alla stod, utan ner för en trappa (rulltrappor och hissar är sällsynt här i kollektivtrafiken) med väskor och barnvagnar. In genom dörren  till spår 14 och så nerför två trappor och sen ner på plattformen. Väl på tåget var det inte anpassat för stora väskor, så det blev till att ställa där det gick. Konduktören kom ganska snabbt och klippte våra biljetter och sen var det bara att vänta på vår station. Tog 25 min att åka och sedan fick vi åka flygplatståget, AirTrain, till terminal B. Nu var vi ju på välkänd mark, eftersom vi ofrivilligt fått tillbringa en natt här på Newark i början av resan. 

Incheckningen skulle inte börja förrän 13.30, så vi passade på att fika innan. Incheckningen gick fort, men pass- och säkerhetskontroll tog längre tid. De hade bara en som kollade passen, så det gick inte fort framåt. Väl igenom var det nästan en lika tråkig terminal som den vi åkte från med Air Canada, dvs. inget kul alls. En lite tax-free, med några parfymer och sprit, världens minsta 'Pressbyrå' med ett litet urval av godIs , tidningar och souvenirer. Vi försökte köpa muffins vid en annan kyldiskar och inte en enda med choklad? Och ingen glass alls, det som lillasyster var sugen på. Vi satt iaf där och spanade ut över Manhattans skyline och tittade på alla United-plan, som startade och landade.

Vid 16.50 fick vi boarda och vi satt på samma platser som på hitresan. Det blev servering av middag och sen nedsläckning. Vi sov väl några timmar och efter frukost, så landade vi på tid 07.15 Hemma i Sverige igen!

Det första vi gjorde var att gå på en ordentlig toalett med hela dörrar och lås. Sedan bagagehämtning och AEX, pendel och buss hem.

Borta bra, men hemma bäst!

Då var det bara sista hela dagen kvar. New York Pass-dagarna var slut och idag var det buss och ben som gällde.

Under frukosten kunde vi njuta av Robyn på Good Morning America vid Times Square. Hade vi sett det lite tidigare kunde vi gått dit upp. Kul sammanträffande!

Vi började med att ta bussen Downtown. En del av det hade vi ju sett tidigare, men t.ex Chinatown hade vi ju inte sett förut. Vi åkte till City Hall-parken och gick igenom den för att komma till Brooklyn Bridge. Självklart var vi ju tvungna att gå den nu när vi här. Det var rätt soligt och varmt, så det var inte helt skönt. Några skulle vandra upp till bropelarna, men vi höll oss på lägre nivå.

Det var rätt många skolklasser och grupper som tränade eller hade andra aktiviteter på bron och så var man tvungen att hålla sig ur vägen för cyklisterna.

Efter det gick vi tillbaka till busstoppet och fortsatte vidare på den turen. Vi hade tur hela dagen med att bussarna kom precis när vi kommit till hållplatsen. Ibland ska man ha flyt.

Vi åkte vidare till Midtown, där man var tvungen att byta buss för att åka Uptown. Vi passade på att fika innan, för trafiken gjorde att det tog rätt mycket tid att åka buss.

Nu skulle vi upp mot Central Park och Century 21, en affär med massor av billiga märkeskläder. Det finns en affär vid World Trade Center, men den var nog mer välbesökt än den här. På vägen dit upptäckte lillasyster att hennes väska började gå sönder och att det var dags för en ny. Perfekt utgångsläge alltså.

Det blev till slut ett enda köp, en handväska från Kenneth Cole för 40$. 

Vi spatserade genom Central Park och tittade på The Lake. Hoppade på bussen på andra sidan och fick gå extra långt hem för att den bussen vi åkte med skulle tas ur trafik. Tog lite andra gator än vanligt.

Väl hemma blev det några minuters vila och sen var det dags för den sista saken på listan, High Line, ett nedlagt jätnvägsspår, som gjorts om till promenadstråk och park. Det låg väldigt nära där vi bor, men åt fel håll från vad vi vanligen går. Det var jättemysigt och fint gjort, med många sittplatser, belysning och mycket grönska. Det ligger upphöjt från vägen, så på två ställen kan man sitta och se ned på bilar och folket nedanför som på en teater. Väl värt ett besök om man är i krokarna. Den är ungefär 1,5 km lång, men kommer byggas ut lite till.

Vi kom ner till marknivå bortåt Chelsea och där passade vi på att äta eftersom klockan blivit rätt sen. Varmt och skönt, så vi satt ute. Sista riktiga middagen här, för imorgon åker vi hem. Svårt att förstå att det plötsligt blivit dags för hemfärd, men det ska ändå bli ganska skönt. 

Uppstigning vid 7 och sedan en långsam frukost. Vi tänkte att vi skulle börja med NY Skyride, en 'helikoptertur' på en stor skärm där stolarna rör sig. Det var lite häftigt och ett och annat skratt när man fick åka berg- och dalbana. Precis som vanligt var det rörigt med biljettköp och sedan att komma ut eftersom man måste kryssa mellan dom som ska upp i Empire.

Sedan blev det en promenad till Madison Square Garden, där vi gick på en rundtur. Här var det bestämda tider och först fick man gå till souvenirshopen för att köpa biljett och sedan köa upp när rätt tid var inne. Dåligt skyltat och det var flera stycken som ställde sig i kön utan att ha köpt biljett. Ologiskt!
Det stod också att omklädningsrummen inte skulle vara tillgängliga och det var ju lite synd. Sedan började turen och tydligen har de rustat upp arenan för en miljard dollar och den var rätt snygg, inget slitet Hovet precis. Bl. a. har de gjort en brygga framför de översta etagen och där är det glasväggar och rätt brant ner till planen. Smart gjort!    

vi fick också gå ner till plannivå och in i en privatsvit där det tydligen görs upp om spelaraffärer och sånt. Vi fick också gå till VIP-barerna, där det finns en glasvägg ut mot spelaringången och när vi stod där fick guiden besked om att de sista spelarna lämnat omklädningsrummen, så nu kunde vi kolla in. De har inga kläder eller privata grejer där, utan det enda som skvallrade om vems plats det var, var namnskyltarna. Henkes såg vi inte, däremot Hagelins. Rummen är runda och Rangers och Knicks var jämte varandra men helt olika. Basketspelarna har egna lyxiga kontorsstolar och Rangers var mer som ett normalt omklädningsrum. 

När vi var klara med rundturen var vi tvungna att fika lite och sedan gick vi hemåt. Lillasyster vilade, medan mamma och pappa gick ner till båtarna för att hämta ut biljetter till ikväll. Vi hade tänkt att åka uppåt med bussen för att gå på nåt mer museum, men eftersom vi skulle till båten till 18.30 och vi var tvungna att äta innan så blev det inget med det. 

Vi gick till ett gammalt ställe för att äta och sedan begav vi oss ner till piren för att åka på en kvällstur runt södra delarna av Manhattan, efter mörkrets inbrott. Det var fint och faktiskt ganska varmt, 25 grader stod det på nån termometer som vi såg.

På väg hem strax efter 21 köpte vi kaffe på macken och så fikade vi hemma på rummet. Imorgon blir sista Hela dagen i New York och vi har lite fler saker att bocka av på listan.

Idag skulle vi fortsätta vår sevärdhetsjakt och dessutom hämta vårt busskort till hop on-hop off-bussen. Vi vaknade runt 7 och pappa smet runt hörnet och köpte kaffe på macken vi tankade vid första dagen här.

Vi hade dagen lite löst planerad, men vi var öppna för omändringar. Så till att börja med skulle vi upp i Empire State Building. Vi tänkte att det skulle vara mycket folk, men det gick faktiskt väldigt smidigt. Det hade regnat lite på vägen dit, men det blev uppehåll och solen tittade faktiskt fram också.

När vi fått åka hiss upp till våning 80, var det hissbyte och plötsligt säger nån som jobbar där att det är en väntetid på tjugo minuter och om man vill kan man gå sex våningar. Okej säger vi och börjar knata uppåt. Puh, det var varmare och jobbigare än det verkade, men upp kom vi iaf.

Väl uppe var det bara att börja ta kort åt alla möjliga håll.

Sedan begav vi oss några kvarter västerut för att hämta ut våra bussbiljetter. Det gick hyfsat snabbt, men man förundras  igen över kösystemet.

Tillbaka några  kvarter igen för att hoppa på dubbeldäckaren mot Uptown. Det tog ganska lång tid och nu för första gången kom vi i närkontakt med Central Park. Vi har ju hållit oss på södra delarna av ön än så länge. Nu tittade solen fram och solskyddet hade varit bra att ha. Vi hoppade av vid Guggenheim-muséet och passade på att fika lite. 

In och titta på utställningar och tavlor av bl.a Picasso och Monet. 

De hade en regel om att man inte fick ta kort och den följdes väl sådär. Ibland kom de och sa till och ibland struntade de i det, ganska godtyckligt och nuförtiden är det nog rätt svårt att hålla på något sådant, speciellt som många bara ville ta kort på själva arkitekturen och inte konsten.

Sedan gick vi bort till Metropolitan Museum och tog oss in och gick igenom en massa rum med amerikansk inredning och utsmyckningar, egyptiska gravkryptor med stenväggar, vikingasmycken från Ektorp på Öland och en massa annat. Det är väldigt stort och man skulle lätt kunna tillbringa en hel dag där, men det hade vi ju inte riktigt tid eller ork till. Vi kollade runt lite och sedan åkte vi vidare mot Midtown.

Madame Tussaud's blev nästa anhalt. Många amerikanska kändisar förstås och några andra. En del var riktigt välgjorda och vissa fattade man knappt vem det var. Vi tog några kort tillsammans med några dockor och sedan bar det vidare mot Discovery Times Square och Body World Pulse-utställningen där. Det är riktiga kroppar som donerats för att visas upp och man får se ryggrad, hjärnor, muskler, opererade kroppar och olika skelettdelar. Riktigt intressant! Det enda man fick fotografera var en häst med ryttare på ryggen.

Efter det gick vi också och åt. Det var inga problem trots att det kanske kan tänkas vara det efter en sån utställning. Dock var matstället ingen hit, så dit går vi inte igen iaf.

Nu började klockan närma sig 20, så vi bestämde att passa på att åka upp i Top of the Rock, men de hade bara biljetter till 21.50, så vi fick fördriva en del tid innan vi kunde komma in. Väl där var det en rolig hissfärd med ett glastak, så att man kunde se 70 våningar upp. Det var tre utedäck, varav det högsta var utan skyddsgaller eller fönster (man hade däcket under en bit ut, så ingen risk för några jättefall). Det var lite roligt att se allt upplyst i mörkret. Bra idé av lillasyster!

Kvällen var riktigt härlig med en temperatur på 27-28 grader, riktigt skönt! 

Vi kom hem strax innan tolv, trötta efter att ha varit igång sedan tidigt. På det igen imorgon!

Inget kaffe på hotellet idag, så mamma och pappa fick klara sig utan. Frukost och sedan skulle vi gå ner till vattnet för att åka en sightseeingbåt runt hela Manhattan till att börja med. Vi har köpt New York Pass så vi skulle slippa krångla med köer och entréavgifter. På vissa är det 'Skip the line' och det lät ju bra iaf. I verkligheten verkar det mest rörigt, eftersom man ofta måste stå i kö för att få en riktig biljett och sedan ställa sig i den riktiga kön. Inte direkt det man tänker när man går före i kön precis. 

Hur som helst fick vi vår biljett och hamnade på 'rätt' sida, dvs. den mot Manhattan. Solskydd hade vi varit duktiga att ta med oss (lillasyster glömde visst hårfästet). Det var hyfsat väder och en bra guide som pratade, inte konstant, men nästan. Det blev såklart mest foton i början när vi passerade Downtown, Frihetsgudinnan och Brooklyn Bridge. Mot slutet blev det inte så mycket. 

När vi åkt den, så hoppade vi på NY Watertaxi och åkte ner mot Battery Park, där det var hur långa köer som helst för att åka ut till Frihetsgudinnan.

Vi, som redan sett henne, letade oss istället upp till 9/11 Memorial och det nya One World Trade Center. Det blev så påtagligt när man stod där och såg ut över vattnet som föll neråt i ett svart hål och läste namnen på de omkomna. På samma gång så vittnar det nya tornet om att livet går vidare.

Sedan försökte vi gå in på 9/11 Tribute Center, men de var så förvirrad/arroganta, att vi gick. Synd, men nån måtta får det vara.

Vi gick tillbaka till Battery Park och inväntade båten, som tog oss tillbaka hem, med stopp vid Brooklyn Bridge och fotostopp vid Frihetsgudinnan.

Väl tillbaka på land märktes det att man suttit i solen och vi hade nog behövt äta, men klockan närmade sig stängning för Intrepid Museum, ett hangarfartyg, men som också har en ubåt och en Concorde, utöver en massa flygplan och helikoptrar på däck.

Där fanns också en riktig 'Skip the line', men däremot en rigorös säkerhetskontroll med väskkontroll och metallbåge.

Efter det var det dags för mat och vi tog ett ställe som låg precis utanför fartyget för enkelhetens skull. 

På väg hem var det ett väldigt pådrag i en korsning med brandbilar, polis och ambulans. En taxibil hade krockat och det var en stor hord människor som stod och tog kort och filmade när en person bars i väg på bår. Ganska osmakligt.

Sedan fick vi handla lite och sen gick mamma och pappa en liten tur i närområdet, men de var snart tillbaka. 

Nu är det sovdags!

Uppstigning vid 7 och en liten frukost. Strax efter 9 var vi på rull ut från Boston, mot NY.

Vi hade bestämt att åka I-95 nästan hela vägen mot NY, dels för att det verkade enklast och dels för att vi inte ville hamna i tidsnöd när vi skulle lämna bilen innan 18.00 Sträckan idag var 36 mil och med några mindre pauser var vi i god tid till New York. Vägarna var samma gamla visa, även om rastplatserna i början på sträckan var obefintliga och man istället fick köra ut i samhällena. Vi tänkte inte på det då, men det var nog när vi kom in i staten New York (som vi ju åkte i efter Niagarafallet), som serviceplazorna återuppstod. De var helt nya och en del var inte ens färdigbyggda.

Eftersom vi valt att köra I-95, så var det inga problem förrän vi kom till NY. Då blev det lite mer trafik och fler filer och vi ville inte missa vår avfart. Vi kom norrifrån via Stamford och Bronx in på norra Manhattan där vi fick svänga av och sedan åka längs med västra sidan ganska långt ned till 34:e gatan och sedan åka två kvarter in. Vi skulle lämna väskorna vid hotellet innan vi lämnade bilen. Klockan var ungefär 14.30 och bilen skulle inte lämnas förrän 18, gott om tid med andra ord.

Vi skulle lämna bilen fulltankad, så vi behövde en bensinmack. På vår karta såg det ut som att det fanns en precis vid vårt hotell, så vi chansade på det. Många taxis, men vi tog en pump som såg bra ut. Problemet var att inget verkade hända. Han som stod före oss tankade inte utan stod och åt mat. Pappa gjorde tecken om han skulle stå där och då kom han bak mot oss. Jag tänkte att nu jävlar har vi retat upp honom, men han sa bara att det inte fanns nån bensin i pumparna och att det stod en tankbil och fyllde på. En del orkade inte vänta, men vi tänkte att det inte var någon brådska för oss, så vi stod där i kön.

Vi gick för att kolla hur långt det var till hotellet och det var bara ett hus bort, så mamma och lillasyster vandrade bort med väskorna, medan pappa satt kvar i bilen. Sedan gick lillasyster tillbaka och eftersom det verkade ta så lång tid och klockan närmade sig 15, gick pappa för att checka in. 

Till slut fick vi tanka upp bilen och så bar det av för att lämna bilen. Den skulle lämnas precis vid Madison Square Garden, så det var bara en resa runt några kvarter i princip. Det var dock rätt mycket trafik, men det gick bra!

Sedan fick vi vandra tillbaka till hotellet.

Efter en snabb uppfräschning gick vi ut på stan för att kolla läget och hitta nånstans att äta. Vi bor rätt nära Empire State Building, så vi gick lite ditåt och sen runt till Times Square. Efter att ha köpt lite frukost till imorgon gick vi och la oss.

Precis som förväntat var det regn idag, men frukost måste man äta ändå. Ner i källaren, där det ändå fanns en okej frukost. Pappa gjorde våfflor för första gången, de var okej, men kanske inte som frukost.

Sedan blev det lite velande angående om vi skulle åka till stan eller ej. Lillasyster tyckte att det var en sådär bra idé, men eftersom de andra ville så gav hon sig motvilligt. 

Vi tog hotellets shuttlebuss till tunnelbanestationen och vid köp av biljetter kom en 'halvsliten' man med varselväst och frågade om vi behövde hjälp. Han frågade hur vi skulle åka och vi sa att vi skulle ha tre tur och retur-biljetter. Han skulle då berätta att vi behövde skriva in den totala summan i maskinen så att den skulle veta hur mycket pengar som skulle laddas på kortet. Han lutade sig fram för att slå in, men hejdade sig och sen skrattade vi till, 2.65 x 6 är inget man (inte lillasyster iaf) räknar ut på två sekunder. Det löste sig dock och vi fick ett kort, så vi var tvungna att stoppa in kortet, låta en gå igenom osv. Dessvärre försökte vi först i en spärr som bara tar 'CharlieCard'- som Accesskort och inte våra Charlie Ticket, en pappersbiljett med reskassa. Det smög dock upp en polisman från ingenstans och berättade det, samtidigt som han skämtade om att "you broke the machine". Väldigt trevliga och hjälpsamma!

Tunnelbanan var av sorten som har säten längs med vagnarna och tågen verkade rätt slitna, men den korta resan till Downtown gick bra. Vi hamnade direkt i Macy's, där vi botaniserade bland lakan, skjortor, klänningar, handväskor och parfym. En del dyrt och en del riktigt billigt, det blev dock inget köp.

När vi sen skulle ut igen hade regnet ökat, på med ponchosar, men vi insåg snabbt att det var lönlöst och riktade in oss på att fika en stund. Lyckligtvis var vi precis vid ett konditori, som visade sig vara ett cupcakebageri, Sweet Bakery. På nån lista var det på 66:e plats av de 101 bästa cupcakesen i USA, så vi valde väl rätt ställe att äta våra allra första cupcakes!

Regnet verkade inte sluta, så vi valde att handla med oss mat och åka tunnelbana till ett av hotellets upphämtningsställen. Det var ett annat än när vi åkte till stan, så vi stod och var lite förvirrade vilken sida av stationen den skulle komma på, men då vinkade en tant i en stoooor glasbur och undrade om vi ville ha hjälp. Innan vi fattat vad som skedde hade hon ringt hotellet och frågat, vilken service. Chauffören kunde dock inte sin egen tidtabell och trodde att han skulle hämta oss (och några fler) en kvart senare. Till slut kom vi iaf till hotellet.

Vi hade börjat bli lite irriterade på den här 'uppgraderingen' som gjorts, eftersom det för lillasyster var världens nedbyte. Pappa gick ned och ryade lite och fick prata med managern. Hon ville ha det till att vi erbjudits en uppgradering och att om vi ville kunde vi få byta till ett rum med två dubbelsängar på tredje våningen, men det orkade vi ju inte nu när vi plockat upp allt. Så jäkla fult att få det att låta som att vi missförstått. Varför skulle vi vilja byta två dubbelsängar mot en stor och en bäddsoffa? Hon pratade om att det var två tv-apparater, högsta våningen, frukost på rummet gratis, men inget av det är vi ju intresserade av. Vi vill plocka själva vad vi vill äta, tvn hinner man ändå inte titta på och utsikten är lika jävlig på trean som sexan!

Pappa lyckades iaf få till en hyfsad deal, så vi var nöjda med det.

Efter det lilla utbrottet var vi hungriga och tog fram vår mat och dukade upp:

Ont om sittplatser när soffan är utbäddad kan man säga.

Efter det blev det surfning och tv-tittande innan det var dags för afternoon tea i lobbyn klockan 17. Men inga kakor fanns framme, vid 17.45 hade de fortfarande inte dykt upp så då gick lillasyster fram och frågade. Under tiden var det flera som kom ner till lobbyn och vände besviket när det inte fanns några kakor. Familjen Ohlsson fixar!

Lillasyster satt ju uppe till 01.00 inatt för att få klart inläggen, så hon sov som en stock till 8.00, då hade mamma och pappa redan duschat och gjort sig i ordning och konstaterat att det regnade. Man var tvungen att gå en liten bit utomhus för att komma till frukosten, men det duggade som tur var bara smått då.

Det var en rätt fin frukost med tanke på att den ingick. Vi blev mätta och belåtna och vid 10.10 startade färden mot Boston.

Vi hade lite delade meningar om vi skulle ta vägar med vägtullar eller inte. Man vet ju inte riktigt hur det går till, men det vi hade fått fram var att man var tvungen att betala cash och att staterna har sina olika sätt. Vi skulle ju åka New York State Thruway och Massachusetts turnpike och lillasyster försökte räkna ut hur mycket tull det skulle bli och det blev precis på öret. Vi hade en vägtullstation precis vid vårt hotell och där fick vi en biljett, som betalas när man åker av. Där står varje avfart och hur mycket pengar det blir. Vi hade två sådana stationer på vägen och den sista, när vi var i Boston fick man betala 1.25$ rakt av bara. Lite lustigt att det funkade så smidigt, fast det är först till kvarn till kassalinjerna, men inga köer.

Vi valde alltså vägtullevägarna, dels för att det regnade och dels för att gårdagen blev alldeles för sen. Vi ville inte komma till Boston vid 19-tiden och sen hitta nånstans att äta. Då blir det ju lite 'tråkigare' utsikt, men idag fick det vara värt det. 

Även här finns det serviceställen med 6-7 mils avstånd, bra och fräscht, även om de två sista vi stannade på hade nån tvål som luktade skogsbrand?

Lillasyster körde en sträcka i mitten idag. Exakt 50 mil var dagsetappen, vi kom fram 15.50

Skillnaden mellan staterna märktes mest genom att Mass Pike hade mer tät, tät skog och var rätt kuperat, med poliser som verkligen patrullerade längs med vägarna och mycket arbeten med gräsklippning av kringområden. Annars var den höga farten genomgående, låg man i 65mph, som man ska, så kördes man om av ALLA -små bilar, husbilar, bilar med släp, skolbussar, lastbilar. Och absolut inga avstånd, vi har sett två olyckor än så länge, ingen verkade allvarlig, men vi är förundrade att det inte smäller mer. 120-130 km/h med max sju meters lucka är ju galet! 

När vi kom till hotellet fanns det inget rum med två sängar kvar, utan vi blev 'uppgraderade' till ett rum med en kingsizebädd och en bäddsoffa på högsta våningen (då ingår frukost på rummet). Okej, det är säkert en uppgradering om man är ensam eller två att få en kingsäng istället för en queen, men för lillasyster var det ett nedköp. Dessa jävla bäddsoffor borde förbjudas! Den här behövde man visserligen inte bädda själv, men någon filt fanns det inte och lakanen var tunnare än  ett papper. TVn är också helt 'smart', men så seg att fatta så man kommer aldrig rätt. Dessutom ligger hotellet precis vid Boston Medical Center med ambulanser som tjuter frekvent. Dessutom är det ett rätt skabbigt område och tio meter från porten handlades det droger när vi gick förbi. Fräscht!

Nu ska det tydligen regna imorgon med , dom varnar för flash flood, så vi får väl se vad som sker.