Efter en natt med lite halvtaskig sömn gick vi upp 6.30 Ner mot frukost och den var väl helt okej men knappast värd 19$. Vi tog det lite lugnt, eftersom planet inte skulle gå förrän framåt eftermiddagen.

Shuttlebuss igen och sedan till incheckningen för att få riktiga biljetter. Efter mycket knapprande  lyckades vi få biljetter och få bagaget incheckat.

Vid säkerhetskontrollen fick mamma och pappa ett speciellt kort och fick därigenom slippa ta av sig skorna och fick gå genom en vanlig  metallbåge och inte kroppsskanningen. Det verkade inte så vanligt att man fick ett sånt kort för pappa blev tillfrågad om han  hade pacemaker, men antagligen var det för att dom är gamla och hade gått igenom skanningen igår.

Nu blev det en lång dryg väntan inne på den lilla terminalen, men till slut kom vårt lilla flygplan som tog oss till Toronto. Eftersom  vi åkte över en landsgränserna fick vi återigen fylla i ett formulär. Lillasyster fyllde i båda, men problemet var att vi satt på helt olika rader, så det fick skickas  runt med god hjälp från resenärer som satt emellan. Trots sin lilla storlek var  planet utrustat med skärmar på varje plats och man kunde plugga in sina vanliga telefonhörlurar och titta på tv-serier eller lyssna på musik. Flygningen tog en timma.

Så var det åter dags för passkontroll, men här fick vi som skulle vidare med andra flyg en speciell kö, så det gick rätt fort. Hämta bagage och lämna det på ett annat ställe. Sedan äntligen dags för den allra sista säkerhetskontrollen.  I samma veva var det en ensamåkande tjej på ca tolv år som kom med en ledsagare från bolaget. I hennes väska såg dom nånting i och det visade sig att hon hade konståkningsskridskor i handbagaget. Inte tillåtet förstås, men hon hade tydligen blivit lovad att de kunde åka där. Det var ju inte så skoj för henne, så hennes tårar började rinna. Pappa gick till ledsagaren och bad henne gå till tjejen för lite stöd. Inte kul.

Nu var det inte lång tid kvar och äntligen fanns det gratis wi-fi! 

Det började fylla på rätt mycket folk vid gaten och vi fattade att det skulle bli ett större plan än det lilla vi åkte innan. Och mycket riktigt, en glad överraskning var  att det var en sprillans ny Dreamliner! Riktigt tjusigt, och man kunde bla styra hur mörkt fönsterglaset skulle vara. Tyvärr var det mycket turbulens, så vi fick inte tillfälle att prova toaletten. Flygningen tog mindre än en timme och äntligen var vi i Montreal, ett dygn försenade.

Eftersom vi redan kommit in i Kanada gick det fort att att ta sig till bagaget, men väskorna tog riktigt lång tid på sig. Klockan var  strax innan 21 innan vi kunde marschera ut och mot shuttlebussen till ackrediteringshotellet. Med våra ackrediteringar får vi åka kollektivtrafik gratis under vår vistelse och  det var ingen kö alls, så vi kunde snabbt leta reda på metrostationen. De stationer vi besökt hittills liknar Slussens t-bana, alltså separatà plattformar och tågen går bredvid varandra åt olika håll. Dessutom knappt några rulltrappor, vilket är rätt drygt när man har stora väskor. Vi hade också svårt att ta oss igenom spärrarna. Men till slut hittade vi fram till hotellet och kunde checka in och åka upp på 15:e våningen och vårt rum. Bara bäddsoffebäddningen kvar och sen stupade vi i säng.