Uppe med tuppen, eller iaf nästan. Frukosten var helt okej, med rätt mycket att välja på. Idag var det dags att åka ut till simanläggningen, med tågbyte på 'T-centralen'. Det var lite rått och kallt i övergången på vägen mot den nya linjen, men det var iaf väl skyltat och vi kom rätt direkt. 

Givetvis var det rätt många simmare på samma tåg och vi kunde i princip följa strömmen mot den riktiga arenan. I den finns en tävlingsbassäng, en bassäng med extra tillägg av en 'sandstrandsliknande' del och så hoppbassängen. Strandbassängen används för uppvärmning och avsim och har mycket folk i sig konstant. Annars finns det en relativt liten läktare och ett stort tält som man kan hänga i. 

Det är uppdelat så att män och kvinnor tävlar i olika bassänger, varför det finns en tillfälligt uppbyggd pool tio minuters promenad bort. Där är allt rätt primitivt med två omklädningsbodar, en ännu mindre läktare och ingenstans att hänga runt. Mamma ska såklart tävla alla grenar utom en i den tillfälliga poolen. 

Efter en snabbtitt på poolen gick mamma för att byta om och få känna på vattnet. Det var ju meningen att vi skulle ha gjort allt det här igår, men nu blev det ju inte så och därför var det några dagar sen hon var i vattnet. Men det var tydligen en varm och skön pool, synd bara att inget av loppen går i den.

Pappa och lillasyster hittade in i tältet i skydd från solen under tiden. Det är en ganska tryckande hetta och man väntar bara på att åskan ska komma. Det har varit uppehåll hittills och förhoppningsvis fortsätter det så.

Efter snabbdoppet hittade vi ett matställe och tog lite fika innan vi vandrade ner för att kolla på den tillfälliga poolen. Mamma fick på nåder (männens tur i den poolen idag) smita in för att kolla omklädningsrummen, men det var inte mycket att ha. Tio stolar och inga duschar, vilket gör att man måste upp till den vanliga poolen för att kunna göra det.

Efter en liten koll där gick vi till Speedo-shopen och kollade igenom den. En träningsryggsäck blev det.

Sedan bestämde vi att vi skulle åka hem och lämna alla grejor och bege oss ut på stan en stund. Hemresan med byten gick supersmidigt och vi provade att gå en ny väg från stationen till hotellet. 

Vi pratade lite med storebror innan han skulle gå och sova också.

Gick till en livsmedelsaffär och bunkrade lite dricka och hårdost, hem och lämna och sen ut på stan igen för att hitta nånstans att äta. Det gjorde vi snabbt inte långt från vår station. Det blev kyckling i olika former och stora portioner. Mycket nöjda klev vi ut och spatserade hem för att hämta våra Metrokort.

Vi tog tåget till en station lite närmare city och därifrån gick vi bort till Chinatown och Notre-Dame Basilica. Sedan började värmen att ta ut sin rätt och vi tog tåget hem igen för att fylla på vattendepåerna.

Och nu är det natt. Imorgon börjar allvaret!

Efter en natt med lite halvtaskig sömn gick vi upp 6.30 Ner mot frukost och den var väl helt okej men knappast värd 19$. Vi tog det lite lugnt, eftersom planet inte skulle gå förrän framåt eftermiddagen.

Shuttlebuss igen och sedan till incheckningen för att få riktiga biljetter. Efter mycket knapprande  lyckades vi få biljetter och få bagaget incheckat.

Vid säkerhetskontrollen fick mamma och pappa ett speciellt kort och fick därigenom slippa ta av sig skorna och fick gå genom en vanlig  metallbåge och inte kroppsskanningen. Det verkade inte så vanligt att man fick ett sånt kort för pappa blev tillfrågad om han  hade pacemaker, men antagligen var det för att dom är gamla och hade gått igenom skanningen igår.

Nu blev det en lång dryg väntan inne på den lilla terminalen, men till slut kom vårt lilla flygplan som tog oss till Toronto. Eftersom  vi åkte över en landsgränserna fick vi återigen fylla i ett formulär. Lillasyster fyllde i båda, men problemet var att vi satt på helt olika rader, så det fick skickas  runt med god hjälp från resenärer som satt emellan. Trots sin lilla storlek var  planet utrustat med skärmar på varje plats och man kunde plugga in sina vanliga telefonhörlurar och titta på tv-serier eller lyssna på musik. Flygningen tog en timma.

Så var det åter dags för passkontroll, men här fick vi som skulle vidare med andra flyg en speciell kö, så det gick rätt fort. Hämta bagage och lämna det på ett annat ställe. Sedan äntligen dags för den allra sista säkerhetskontrollen.  I samma veva var det en ensamåkande tjej på ca tolv år som kom med en ledsagare från bolaget. I hennes väska såg dom nånting i och det visade sig att hon hade konståkningsskridskor i handbagaget. Inte tillåtet förstås, men hon hade tydligen blivit lovad att de kunde åka där. Det var ju inte så skoj för henne, så hennes tårar började rinna. Pappa gick till ledsagaren och bad henne gå till tjejen för lite stöd. Inte kul.

Nu var det inte lång tid kvar och äntligen fanns det gratis wi-fi! 

Det började fylla på rätt mycket folk vid gaten och vi fattade att det skulle bli ett större plan än det lilla vi åkte innan. Och mycket riktigt, en glad överraskning var  att det var en sprillans ny Dreamliner! Riktigt tjusigt, och man kunde bla styra hur mörkt fönsterglaset skulle vara. Tyvärr var det mycket turbulens, så vi fick inte tillfälle att prova toaletten. Flygningen tog mindre än en timme och äntligen var vi i Montreal, ett dygn försenade.

Eftersom vi redan kommit in i Kanada gick det fort att att ta sig till bagaget, men väskorna tog riktigt lång tid på sig. Klockan var  strax innan 21 innan vi kunde marschera ut och mot shuttlebussen till ackrediteringshotellet. Med våra ackrediteringar får vi åka kollektivtrafik gratis under vår vistelse och  det var ingen kö alls, så vi kunde snabbt leta reda på metrostationen. De stationer vi besökt hittills liknar Slussens t-bana, alltså separatà plattformar och tågen går bredvid varandra åt olika håll. Dessutom knappt några rulltrappor, vilket är rätt drygt när man har stora väskor. Vi hade också svårt att ta oss igenom spärrarna. Men till slut hittade vi fram till hotellet och kunde checka in och åka upp på 15:e våningen och vårt rum. Bara bäddsoffebäddningen kvar och sen stupade vi i säng.

Morgonen började bra med bussfärd in till Centralen och Arlanda Express till flygplatsen. Vi var där i god tid, vilket var bra, eftersom vi var tvungna att bli manellt incheckade och det var lite kö. Vi borde ha anat att det var en 'sån' dag när pappa blev speciellt utvald att göra en extra säkerhetskontroll vid gaten. Inget värre än att bli genomkollad igen och få sätta på kameran, så det klarade han galant.
Flygresan gick väldigt smidigt. Nuförtiden sitter det kameror på under planet, vilket gör att man hela tiden kan se vad som händer på marken. Bra om man sitter i mitten och inte har något fönster, så som vi gjorde.
De tråkiga passagerna över vatten sov vi i oss igenom.
Vi landade på tid och skulle ha gott om tid att hinna genom passkontroll, hämta väskor och sen ta oss till en annan terminal. I USA måste alla hämta ut sina väskor, även om man ska vidare och är incheckad med boardingkort till nästa flight.
Vi går med gott mod mot passkontrollen och upptäcker att det är en kö på 500m och hur mycket folk som helst. Det här skulle ta tid!
Vi rör oss iaf långsamt framåt och när vi väl kommer fram blir vi tilldelade en disk (fanns ca 40 öppna) med ett par och tre kvinnor framför i kön. Tyvärr var det den mest nitiska kontrollanten på stället, vilket ledde till att vi började hamna i lite tidsnöd. Vi visste ju inte hur lång tid det skulle ta sig att hämta väskorna, byta terminal, lämna väskor och sen gå igenom en ny säkerhetskontroll.
Det hamnade svenskar bakom oss som försökte byta kö, men det fick man inte. Sedan fick mannen framför oss följa med på en extra säkerhetskontroll, och då skulle ju kontrollanten följa med dit. När hon kom tillbaka så skulle hon dricka lite och andas några sekunder. Jag sa att vi skulle le och inte visa några sura miner för då skulle vi knappast hinna med vårt nästa plan.

Efter lite frågor om vad vi skulle göra och om vi varit här förut fotograferades vi och fick lämna fingeravtryck. Sen fick vi gå! Okej, hämta väskorna fort, hitta var vi skulle lämna väskorna och sedan ta Airtrain till nästa terminal för att göra en helskanning i säkerhetskontrollen. Vi hann, men tyvärr var planet 45 min sent och sedan en timme till och sedan blev det plötsligt inställt pga vädret.
Bara att gå ut och ställa sig i kö för att boka om och få hotell. Det bästa alternativ vi fick var en hotellnatt på Hilton Newark och att åka till Toronto 14.45 och sedan vidare mot Montreal 19.00 Ville vi åka tidigare var det bara standby som fanns och eftersom vi är tre vågade vi inte prova. Hotellnatt fick det bli!

Vi fick ta Airtrain till parkeringen och sedan vänta på hotellets shuttlebuss. Det tog inte så lång tid och efter en lång dag fick vi till slut komma till ett hotell. Ögonen stod i kors på oss. Tyvärr blev det nåt fel på bokningen först så vi fick ett rum med en säng, vilket ju är lite snålt, så vi fick gå ned och byta och sedan ringa hotellet i  Montreal och  berätta att vi kommer imorgon istället.

Efter 20 timmar på resande fot fick det till slut vara tack och godnatt!